av Paul Widén
I fredags morse försökte en palestinsk kvinna köra över en israelisk soldat med sin bil vid Etzion-korsningen några kilometer söder om Betlehem på Västbanken. Soldatens kamrater öppnade genast eld mot bilen och dödade förövaren. På instrumentbrädan i bilen hittades senare en kniv. Soldaten som blev påkörd klarade sig undan med lindriga skador i ena benet och skrevs ut från sjukhuset samma eftermiddag.
Den palestinska kvinnan som utförde attacken hette Amani Husni Sabatin, en 34-årig fembarnsmamma från samhället Husan strax väster om Betlehem. Hennes namn har nu lagts till listan på de nästan 170 palestinier som har dödats under attacker och våldsamma demonstrationer mot Israel sedan i slutet av september förra året. Varje månad kommer således den Palestinska myndigheten att betala ut en generös efterlevandepension till hennes familj. I det palestinska samhället är hon alltså hjälteförklarad för sin insats mot ”ockupationen”.
Enligt den välkände israeliske fredsaktivisten Gershon Baskin var det dock något helt annat än desperation över Israels ockupation som motiverade Amani Husni Sabatin att köra över den israeliske soldaten med sin bil. Enligt Baskin hade den gifta fembarnsmamman ett hemligt kärleksförhållande med en man som hon hade fått kontakt med via Facebook. När förhållandet uppdagades insåg hon att hennes dagar var räknade: hedersmord är en vanlig företeelse i det palestinska samhället. Därför tog hon en kökskniv och körde iväg i familjens bil, söderut på väg 60. Vid Etzion-korsningen såg hon en grupp israeliska soldater vid vägkanten. Fullt medveten om hur de skulle reagera styrde hon bilen rakt emot dem. Den palestinska terroristattacken i fredags morse skulle alltså mer korrekt kunna beskrivas som ett självmord. Det verkställdes av israeliska soldater, men det iscensattes av Amani Husni Sabatin själv. I sin hemby Husan kommer hon nu inte att bli ihågkommen som en äktenskapsbryterska, utan som en martyr som dödades medan hon gjorde motstånd mot ”ockupationen”. Därmed besparade hon sig själv och sin familj den skam som annars bara hade kunnat utblottas om hon hade låtit sig dödas av sin far, sin bror eller en av sina egna söner.
Den här dimensionen framkommer mycket sällan när konflikten mellan Israel och palestinierna diskuteras, trots att den alltså ibland spelar en helt avgörande roll i gärningsmännens (och -kvinnornas) motivering. Den israeliska knessetledamoten Anat Berko, som arbetade som kriminolog i 20 år innan hon blev politiskt aktiv, är en av de personer som aktivt försöker styra den israeliska diskussionen i riktning mot en djupare förståelse av vad som motiverar ofta mycket unga palestinier att utföra terroristattacker. I en intervju med den israeliska nättidningen Times of Israel i början av december förra året betonade hon dels hur den antiisraeliska uppvigligen i det palestinska samhället påverkar unga människor, samtidigt som hon framhävde att hela våldsekvationen inte blir begriplig om man inte förstår hur den sexuella frustrationen påverkar de unga förövarna. Dels eftersträvar de äran att hyllas som martyrer, men minst lika viktig är den starka övertygelsen att martyrdöden medför en belöning: 72 jungfrur i paradiset, där även det under jordelivet förbjudna vinet flödar. Sex och sprit, med andra ord.
Men vad får kvinnliga martyrer? De får rätten att själva välja vilken man de vill vara med. I praktiken är det ibland också fråga om den enda utvägen undan sexuellt våld. En palestinsk kvinna som Anat Berko intervjuade när hon arbetade som kriminolog hade dömts till fängelse för en knivattack mot en israelisk soldat (soldaten överlevde). Den unga kvinnan berättade att hennes bror brukade våldta henne. När hon till slut vågade berätta om övergreppen för sin mamma och sin morbror blev hon istället misshandlad av sin morbor och tillsagd att hon inte alls hade blivit våldtagen. När hon sedan vände sig till palestinsk polis fick hon höra av en polisman att han gärna ville hjälpa henne, i utbyte mot sex. När den unga kvinnan beslutade sig för att knivhugga en israelisk soldat var det alltså inte ”Palestinas befrielse” som motiverade henne, utan snarare hennes egen befrielse från ett patologiskt samhälle i vilket hon hade alla odds emot sig.
Palestinsk desperation – Nyheter från Israel:
No comments:
Post a Comment