Mohamed Omar
Mehmet Kaplan och jag är inte kompisar, men en gång i tiden var vi bröder, bröder i islam. Det så kallade muslimska civilsamhället i Sverige är inte så stort. Jag arbetade på min kant, han på sin. Jag var redaktör för den muslimska kulturtidskriften Minaret och vi hade flera gemensamma vänner och bekanta. Vi möttes några gånger, pratade i telefon någon gång. Men vi hade inga djupare samtal.
Kaplans politiska karriär har kantats av kriser, men han har lyckats prata sig ur allihop. När han måste vill säga. För han pratar bara när han måste och då säger han bara så mycket som behövs för att klara sig. Han tycks inte vilja ha djupare samtal om sin tro och sina värderingar. Han kanske till och med lyckas lirka sig ur denna kris.
Varför är han så ovillig att samtala? Min teori är att det beror på att han vet att hans verkliga värderingar är kontroversiella i Sverige. Därför döljer han dem.
Den senaste krisen tog fart när det kom fram att han suttit och myst med turkfascister och islamister på en ramadan-middag. Jag har också delat ramadan-soppa med Kaplan. Det kan ha varit 2007. Vi höll till i riksdagshuset. Hela gänget från Stockholmsmoskén var där – Sveriges ”moderata” islamistelit. Ni vet Helena Benouda, hon som inte märkt av någon islamisk extremism i Sverige, trots att hennes egen svärson Munir Awad är en dömd terrorist.
Det ropades ut till bön och vi bad i ett av riksdagens rum som gjordes om till tillfällig moské. Kaplan gick omkring och såg belåten ut. Där fanns också folk från Turkiets ambassad. Så har jag också mött honom i andra mer slutna, islamiska sammanhang. Vi har både bett och fikat tillsammans.
När jag var muslim träffade jag en hel del folk med anknytning till politisk islam. Jag har känt många som varit medlemmar i och sympatisörer med Muslimska brödraskapet. Dessa betraktade Kaplan som en broder, en av de egna. Man visste att han inte var miljöpartist på riktigt. Det var islam det handlade om, att främja vad han och bröderna uppfattade som islams intressen. Jag har bett Kaplan ta avstånd från Muslimska Brödraskapet, men bara mötts av tystnad.
Kunniga journalister borde försöka få till stånd ett djupare samtal med Kaplan om islam. Tror han att Koranen är Guds ofelbara ord? Tror han att profeten Muhammed är en moralisk förebild? Det var så vi bröder uppfattade honom, som en som tog tron på allvar. Jag skulle vilja veta hur han i så fall förstår dessa saker, särskilt när Koranen och Muhammeds undervisning går stick i stäv med miljöpartiets ideologi. Har han en egen tolkning? Hur ser den ut?
Enligt traditionell islamisk lag är det förbjudet att avbilda profeten Muhammed. Det är också förbjudet att häckla honom. Att göra karikatyrer, det vill säga en häcklande bild, är oerhört upprörande och kan i flera islamiska stater leda till dödsstraff. Det är svårt för en vanlig svenne att förstå hur kontroversiellt det är. Men i Sverige har vi yttrandefrihet. I Sverige är inte Muhammed helig för någon annan än de troende. Som en sant troende muslim torde Kaplan betrakta Muhammedkarikatyrer som en svår synd, det vet jag att han gör, men som minister i en svensk regering måste han stå upp för vår grundlagsstadgade yttrandefrihet.
Jag tycker man ska fråga Kaplan om han anser att man ska ha rätt att teckna och publicera Muhammedkarikatyrer. Man bör inte låta honom prata sig ur frågan. Vi vill inte veta om det är lagligt att teckna sådana karikatyrer i Sverige. Det vet vi redan. Vi vill veta om han anser att man ska ha rätt att teckna dem. Och om han anser att man har den rätten, vad tänker han göra för att stå upp för den?
Han som har visst inflytande i det så kallade islamiska civilsamhället skulle kunna påverka de muslimer som ännu inte accepterat vår svenska yttrandefrihet. Min erfarenhet är att många, alltför många, anser att Muhammedkarikatyrer ska vara olagliga. Vi har ingen svensk statistik, men en nyligen genomförd brittisk undersökning visar att 87 procent av de tillfrågade muslimerna anser att man inte ska ha rätt att häckla profeten Muhammed, 78 procent att man inte ska ha rätt att avbilda honom överhuvudtaget och hela 18 procent sympatiserar med våldsamma attacker mot karikatyrtecknare. Inte några få rötägg, alltså.
Hittills har Kaplan nämligen varit ganska otydlig när det kommer till yttrandefrihet. År 2006 vägrade han att försvara den danska tidningen Jyllands-Postens rätt att publicera Muhammedbilder. ”Det handlar inte om yttrandefrihet utan att man kränker människor i deras tro. Jag kan inte se någon yttrandefrihet råda i detta. Det är en provokation som inte går att stödja”, sade han då till tidningen Dagen. Tycker han fortfarande så eller har han ändrat sig? Jag vill veta. För är det så att han sätter traditionell islamisk lag över svensk yttrandefrihet bör han avgå.
https://detgodasamhallet.com/2016/04/18/mehmet-kaplan-bor-forklara-var-han-star/#more-4057
No comments:
Post a Comment